Onsdag 17 juni 2009 kl 23:00

MIN TYSTNAD ÄR INTE ACCEPTANS , MIN TYSTNAD ÄR DEN HÖGSTA RÖSTEN!

VI VILL KROSSA MÄNNISKOGUDAR, INTE GLASRUTOR!

Det är två av de slagord jag läser på plakaten idag. Folkmassan är helt enorm. Vi går från 7-Tir till Enghelab och det går varken att urskilja början eller slutet på marschen. De flesta bär svarta kläder och det enda som hörs är TYSTNAD. Det cirkulerar bilder på Mousavi, där han står hand i hand med sin fru. Igår kallade Ahmadinejad demonstranterna för ”små ogräs”. Idag ser jag flera plakat med texten VI ÄR DET EPOKAVGÖRANDE OGRÄSET. Vi är mer än en miljon människor, och vi har händerna i luften, vår fingrar formar segertecknet.

Plötsligt börjar folk vissla och applådera, och jag hör hur det viskas: ”Karoubi är här, bland oss!” Strax efter sprids små lappar med ett meddelande från Mousavi. Han uppmanar oss att avsluta marschen och skingras innan mörkret faller, att vi ska hålla ihop i grupper och inte låta någon gå ensam hem. Mot slutet av marschen börjar ett gäng vråla slagord. Folk försöker lugna dem, men det går inte. Det är uppenbart att de inte hör till oss, de är här för att förstöra, så vi upplöser samlingen och folk tar sig hemåt.

Idag var det fotbollsmatch mellan Iran och Sydkorea. I första halvlek hade flera av de iranska spelarna på sig gröna band, men de tvingades ta av dem till andra halvlek.

Som vanligt klockan 22 öppnas alla fönster och människor ropar ”Allah-o akbar”. Men ikväll har Ahmadinejads anhängare bestämt sig för att göra samma sak. Därför meddelade Mousavi-högkontoret att man efter ”Allah-o Akbar” ska lägga till ”Ya Hossein till Mir Hossein” (Hossein är den tredje imamen som dog martyrdöden och Mir Hossein är Mousavis förnamn).

Fortfarande funkar det inte att skicka sms och sen i eftermiddags har mobilen också varit ur funktion. Det är häpnadsväckande egentligen. Hur kan människor ur denna enorma folkmassa kommunicera med varann?