Måndag 29 juni

Idag skulle vi ha bildat en mänsklig kedja mellan järnvägsstationen och Tajrish, i norra Teheran. Jag kom överens med A och N att vi skulle gå från Park Way. Vi klädde oss i vanliga kläder och bestämde att om vi blir stoppade så ska vi bara säga att vi ska på bio. Trafiken var tät och många tutade, precis som det varit förut. På de platser där man misstänkte att folk kunde samlas så fanns det gott om polis, basij och militär. Jag kom att tänka på den kedjan vi bildade före valet – den gröna mänskliga kedjan som gick samma väg. Den dagen var alla gröna och glada, men idag är alla svarta och sorgsna. Åh herregud! Allt det här känns som en mardröm!

Vi går in på gatan där Biografmuseet möter Valiye-Asr. Där står ungefär 40 basij. Det är unga pojkar, alla från landsbygden, deras händer och ansikten är smutsiga. Jag ser många kvinnor på gatorna. Det är generellt väldigt mycket kvinnor närvarande. Vilket inte är så konstigt, med tanke på hur vidrigt det har varit för oss under de senaste fyra åren. Den nya sedlighetspolisen har inneburit en stor fara, mest för oss unga kvinnor, men äldre kvinnor har inte heller gått säkra. De har krävt att vi ska ha vida och långa klädesplagg, de har förbjudit de sjukaste saker, allt som blivit på modet (tex att stoppa in jeansen i stövlarna). De som inte lydde de nya sedlighetsreglerna blev fängslade, förhörda och fruktansvärt illa behandlade. Fast före valet så tog regeringen bort sedlighetspolisen. Samtidigt så släppte censuren igenom en film som de helt klart hade förbjudit om det inte varit val. Och så lät de Moderna Museet öppna sin samling för allmänheten igen. Fy fan, vad den här regimen är korkad!

Vi närmar oss Tajrish. Jag hör plötsligt en äldre kvinna som skriker. De slänger tårgas mot oss, så att folk ska skingras. Lite längre fram ser jag hur människor har samlats på torget, de står och tittar åt andra hållet, jag ser inte vad de tittar på. A säger att det är en strategi, folk låtsas att det händer något på andra sidan, för om det låtsastittar så kan de stå stilla, samlade, tillsammans. Det är ett sätt att samlas utan att bilda en folksamling. Folksamlingar är förbjudna och de skingras av Basij, med alla till buds stående medel...

På nätterna hörs fortfarande ropen ”Allah-o akbar!”. Det går fortfarande inte att skicka sms. Även om sms-tjänsten börjar fungera så tänker vi bojkotta den. Vi tänker inte heller betala el- och vattenräkningarna. Det blir en oorganiserad medborgarstrejk!

Niki